- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
136

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Byarna svartnade i färgen och sågo ut att huka
sig intill marken, intill staketen, intill de nakna,
gnisslande och stönande apelgårdarna.

Det gråa regndiset svepte en slöja kring
världen, sög ur färgerna, släckte ljuset och höljde
jorden i ett mörker, där allt tedde sig som orediga
drömsyner. Ett tröstlöst vemod steg från de öde
fälten, de förstelnade skogarna, de utdöda hagarna
och skred som en tung dimma, blev stående vid
vägskälen under korsen, som förtvivlat sträckte ut
sina armar, på de öde vägarna, där de nakna
träden skälvde av köld och snyftade av kval —
stirrade med tomma ögon in i övergivna bon, i
förfallna stugor — irrade på kyrkogårdarna
omkring bland glömda gravar och nerruttnade kors
och flöt ut över hela världen, över nakna,
utplundrade, förhärjade fält, genom förstummade
byar och tittade in i stugor, lador och täppor,
tills boskapen började råma av ångest, träden
hukade sig och stönade och människorna i en
kvidande suck gåvo utlopp åt sin otröstliga
längtan efter solen.

Regnet strömmade oavbrutet, det stod som en
sky av fina glasskärvor i luften, och hela Lipce
låg svept i det tjocka, gråa diset. Endast här och
där skymtade några svarta tak, några våtblanka
stenmurar eller en och annan smutsgul rökstrimma,
som tungt ringlade sig genom apelgårdarna.

Det var tyst i byn så när som på tröskbullret
från några enstaka logar; annars voro alla ute
på kålåkrarna.

Tom låg den sönderkörda, bottenlösa vägen,
tomt var det på stigarna och framför husen.
Endast ibland dök någon figur fram ur dimman men
försvann genast, så att man blott hörde träskornas
slafsande i smutsen, eller kom en vagn lastad med
kålhuvuden långsamt körande från torvåkrarna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free