- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
140

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

smålog litet ibland och tänkte på marknaden, och
för resten fortsatte hon att bära kål. Snart var
vagnen full, och Szymek åkte ut på vägen.

— Guds fred med er, ropade Jagna till
grannarna.

— Guds fred så länge, vi kommer också
strax... Jagus, kommer du till oss och plockar
kål, vad?

— Tala bara om när det blir, Jozia, så kommer
jag...

— Och om söndag kommer pojkarna till Klembs
med spelmän, vet du det?

— Ja, jag vet, Jozia, jag vet.

— Träffar du Antek, så säg åt honom, att han
skyndar sig, för vi väntar, bad Hanka.

— Jaa, jaa.

Hon började springa för att hinna i fatt vagnen,
ty Szymek var redan ett gott stycke i förväg, och
man hörde bara hur han svor åt hästarna. Vagnen
sjönk ända till hjulnaven i den genomblöta torven,
och på de värsta ställena måste bägge två hjälpa,
hästen att få den upp ur dyn.

Båda tego. Szymek ledde hästen vid tygeln och
såg till att åket ej stjälpte, ty överallt var det fullt
av djupa hål, och Jagna gick på andra sidan och
stöttade vagnen med axeln, allt under det hon
funderade på hur hon skulle kläda sig till
kål-plockningen hos Borynas.

Mörkret föll hastigt på, nu kunde man knappt
urskilja hästarna. Det hade slutat regna, men i
stället hade det stigit upp en tung, fuktig,
kvävande dimma, och ovan dimman susade vinden
dovt och riste träden kring dammen, som de just
nalkades.

Här var en brant och slipprig uppförsbacke,
hästen stannade i vart ögonblick för att vila, och
det var knappt de kunde hålla emot, så att vagnen
inte började rulla utför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free