Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
— Det är för tung last för en häst det där, ljöd
en stämma bortifrån dammen.
— Är det ni, Antoni?
— Ja.
— Skynda er, för Hanka väntar på er därborta.
Hjälp oss lite!...
— Vänta, jag kommer. Det är ett sånt mörker,
så en ser ju ingenting.
I ett huj voro de uppför backen, ty Antek sköt
på, så att hästen genast satte sig i gång igen och
stannade först på backkrönet
— Gud löne! Herre jesses då vad ni är stark!
Hon sträckte ut handen mot honom.
Vagnen satte sig i rörelse, och de fortsatte att
gå bredvid varandra, utan att veta vad de skulle
säga, båda så underligt förlägna.
— Vänder ni om hem? viskade hon sakta.
— Jag bara följer dig till kvarnen, Jagus, för
där är ett hål i vägen.
— Är det inte kusligt så säg! brast hon ut.
— Är du rädd, Jagus?
— Hå, vad skulle jag vara rädd för...
Äter tystnade de och fortsatte att gå framåt så
tätt intill varandra att höft snuddade vid höft, arm
vid arm.
— Ögona lyser på er som på en varg... en kan
bli riktigt mörkrädd.
— Kommer du till dansen hos Klembs om
söndag?
— Om jag får för mor...
— Kom, Jagus, kom ... viskade han.
— Vill ni det? frågade hon mjukt och såg
honom in i ögonen.
— Herregud, det var ju bara för din skull jag
tingade spelman från Wola, och för din skull
övertalade jag Klemb att upplåta stugan, för din
skull, Jagus... viskade han och lutade sitt ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
