- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
142

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

så tätt inpå hennes, att hon drog sig litet tillbaka
och skälvde till.

— Gå nu... de väntar på er... någon kan få
se oss... gå ...

— Men kommer du?

— Ja, ja, jag kommer... Jag kommer,
upprepade hon och såg sig om efter honom, men han
var redan försvunnen i dimman, hon hörde blott
ljudet av hans steg i smutsen.

En häftig rysning ilade igenom henne, och det
lopp som en flamma från hjärtat och upp i
huvudet, så att hon rent vacklade till. Hon visste inte
vad som kom åt henne — ögonen brände som om
det strötts het aska i dem, hon förmådde varken
draga andan eller stilla hjärtats lidelsefulla slag;
omedvetet bredde hon ut armarna som till en
omfamning och spände hela kroppen, ty det var något
som slet så vilt inom henne, att hon så när
skrikit... Hon sprang ifatt vagnen, och fast det
inte behövdes, började hon skjuta på, så
vagnsskrovet knakade och vickade och kålhuvuden
ramlade i smutsen. Och oavbrutet såg hon för- sig
hans ansikte och hans lysande, glödande, lystna
ögon...

Jag tror det är något trolltyg med honom...
maken till honom finns väl inte i världen, tänkte
hon virrigt.

Hon väcktes till besinning av mullret från
kvarnen och bruset av vattnet, som forsade över
hjulen och genom de öppnade dammluckorna, ty det
var ett oerhört tillflöde. Med ett dovt rytande
störtade vattnet ner i djupet, och det vita skummet
virvlade och blänkte i floden, som stigit högt över
sina bräddar.

I mjölnarns hus, som låg invid vägen, lyste det
redan, och genom gardinerna för fönstret sågs en
lampa på ett bord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free