- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
145

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

— Sätt er till fatet och ät vad som finns.

— Jag säger inte nej. Ett litet fat kan jag väl
orka med, bara det är stort nog, skämtade han.

— Ni har då aldrig annat än gyckel och skämt
i huvet.

— Det är också allt vad jag har, och vad skulle
jag med bekymmer till, he?

De satte sig kring faten på bänken och åto
långsamt och under tystnad; Jendrzych passade upp
och fyllde på faten. Endast Jambrozy fällde då
och då något skämtsamt yttrande och skrattade
själv mest, ty pojkarna skulle nog velat, men
tordes ej för moderns stränga blickar.

— Är hans vördighet hemma? tog hon slutligen
till ordet.

— Tror jag det, i det här slasket. Han sitter
och hänger över böcker som en jude.

— Ja, han är lärd med besked...

— Och så snäll så en snällare finns väl inte,
inföll Jagna:.

— Ja, det är han visst... spottar inte sig själv
på magen och inte en ann i skägget, och får han
något, tar han’et.

— Om ni ändå kunde hålla tungan i styr!

De stego upp fråii kvällsmaten;. Jagna och
gumman satte sig till långrockarna framför spisen,
och sönerna började som vanligt duka av, diska
och ställa i ordning. Det var nu en gång så hos
Dominikowa: sönerna regerade hon med järnhand
och lät dem förrätta allt kvinnfolksgörat, bara för
att Jagna skulle slippa söla ner sina fina fingrar.

Jambrozy tände sin pipa och pustade röken i
spisen. Då och då jämkade han på bränderna eller
kastade mera pinnar på elden, och dessemellan
tittade han på kvinnfolken och såg ut att
överlägga.

— Det lär ha varit bönemän hos er.

— Det var inte de första.
10. — Re y mont, Bönderna. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free