- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
149

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

dern? Hon gjorde vad hon ville, och ingen sade
ett ont ord åt henne. Vad brydde hon sig om
jord och gåvobrev och ägodelar? Inte en smul
— och inte om man heller. Hon hade väl dussinet
pojkar, som sprang efter henne, om hon bara
ville, hade hon hela högen här... Och hennes
tankar tvinnade sig trögt som lintråden på spolen
och liksom den i ett kretslopp, som beständigt
ändade med att ville modern, så tog hon Boryna...
Ja, hon till och med föredrog honom framför
någon annan, för han hade köpt bandet och
silkesduken åt henne... ja det gjorde hon... men
Antek Skulle nog ha köpt henne detsammfe...
och de andra också kanske... om de bara haft
Borynas pengar... Allihop var de bra... men
inte hade hon förstånd på att välja. Det var mors
sak att bestämma vad som var bäst.

Nu började hon stirra på fönstret och de
svartnade, vissna georginerna, som vajade för vinden
utanför rutorna; men i nästa ögonblick glömde
hon dem, glömde allt, till och med sig själv och
försjönk i samma höga, befriade ro som moder
jord under de döda höstnätterna — ty just som
moder jord var Jagnas själ. Den låg sänkt i av
ingen pejlade djup, i en förvirrad och töcknig
drömvärld — väldig och omedveten — mäktig,
men utan vilja, utan begär — livlös, men odödlig,
och liksom jorden låg den öppen för alla vindar,
de svepte den med sig och förde den vart de ville.
Och liksom jorden väcktes den om våren av den
varma solen, befruktades av livet, genomglödgades
av åtråns, av lidelsens brand... Och den alstrar,
ty den måste, den lever, den sjunger, den härskar,
skapar och förintar, ty den måste — den älr, ty
den måste vara... Som heliga moder jord var
Jagnas själ, som den, som den!

Och länge satt hon så stum, men stjärnögonen
lyste likt lugna vatten en vårmiddagsstund. Plöts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free