Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Följande dag var lika regnig och dyster.
Ideligen kom den ene och den andre ut ur sin
stuga och såg sig länge och bekymrat om efter
något tecken till att det skulle klarna. Men
ingenting var att se utom gråa moln, som seglade så
lågt att de revo sönder sig på trädtopparna.
Regnet duggade i ett, och vid middagstiden övergick
det i ett sådant hällande som om himlens
slussar hade öppnats, och det blev ett smatter på
taken så det var förskräckligt.
Folket satt och hängde i stugorna; en och
annan plumsade genom smutsen bort till grannas
för att klaga. I det här vädret ville man ju into
köra ut en hund ens, och den ene hade barrströet
kvar i skogen, den andre hade inte kört hem ved,
och ännu en annan, nästan allihop för resten, hade
inte slutat skära sin kål. Men att ge sig ut i dag
var omöjligt, för på natten hade vattnet i dammen
stigit så, att man i dagbräckningen varit tvungen
att öppna dammluckan till floden, och därigenom
åter hade floden svämmat över så att
sankmarkerna lågo under vatten nu och bara kammarna
av kållanden stucko upp som svarta ryggar ur de
gråa, skummiga vattenvirvlarna.
Hos Dominikowa hade man heller inte hunnit
få in det sista av kålen.
. Ända från i morse hade det varit något p$ tok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
