- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
152

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

med Jagna. Hon gick oroligt av och an i stugan,
drog tunga suckar och tittade ideligt ut genom
fönstret än på georginerna, som vräkts omkull
av regnet, än rätt ut i regntjockan.

— Herregud, dan tar visst aldrig slut!
mumlade hon och väntade otåligt på skymningen och
på att få gå till det där kålgillet hos Borynas.
Men dagen släpade sig fram trögt som en tiggare
genom landsvägssmutsen, rent outhärdligt
enformig och dyster. Hon var också så retlig att hon
grälade på pojkarna i ett och slängde och kastade
allt vad som kom i hennes väg. Till på köpet
hade hon ont i huvudet, så att hon måste lägga
förvälld havre blött i ättika på tinningarna. Det
hävde ju värken, inen hon fick inte mera ro för det.
Arbetet föll ur hennes händer, och hon ställde sig
att stirra på den upprörda dammen, som likt en
fågel bredde ut sina tunga vingar och gjorde
ansatser att lyfta, så vattnet yrde över vägen, men
föll tillbaka som om dess fötter varit fastvuxna
vid marken. På andra sidan vattnet låg Borynas
hus; hon urskilde tydligt det av ålder grönskande
taket, förstukvisten med sin nya spånbeläggning,
som ännu lyste gul, och uthusen bakom
apelgården; men hon visste alls inte vad hon såg på...

Dominikowa hade varit borta sedan tidigt på
morgonen; hon hade blivit kallad till en
barnsängskvinna i andra ändan av byn, ty hon var
läkekunnig och förstod sig på alla möjliga
sjukdomar.

Det ryckte i Jagna av längtan att komma ut
ibland folk, men så snart hon kastade förklädet
över huvudet och tog ett steg ut i smutsen och
regnet, gick lusten sin kos, och till sist var hon
färdig att börja gråta, så underligt beklämd kände
hon sig. Då hon inget annat kunde hitta på att
förströ sig med, öppnade hon sin kista och
började plocka upp sin helgdagsstass och breda ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free