- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
153

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

den på sängarna. Hela rummet lystes upp av
brokiga, bjärta vadmalskjolar, förkläden och
tröjor, men i dag gjorde alltsammans henne ingen
glädje — med en likgiltig, uttråkad blick såg hon
på sina tillhörigheter. Borynas huvudduk och
band drog hon fram till sist, och dem pyntade hon
sig med och beskådade sig länge i den lilla
spegeln.

Inte illa... det här måste jag sätta på mig
i kväll, tänkte hon, men i detsamma slet hon av
sig stassen, ty någon kom gående stigen upp till
stugan.

Mateusz steg in... Jagna gav till ett utrop-; så
häpen blev hon, ty det var med honom framför
allt hon beskylldes’ för att stämma möten i
apelgården om nätterna — och inte bara i apelgården
för resten släpptes han in, hette det. Han var
rätt till åren, åtskilligt över de trettio, men
ungkarl ännu; hade oförsörjda systrar och ville därför
inte gifta sig, och dessutom, tisslade Jagustinka^
tyckte han bäst om att hänga efter flickor och
andras hustrur. En ståtlig karl var han, kraftig
som en ek och därtill så högmodig och stram av
sig, att de ilesta voro rädda för honom. Och
allting kunde han också den besten; han spelade
flöjt, så det gick en ända in i själen, han byggde
hus, murade spisar, allt gick som en dans för
honom. Pengar var det enda han inte hade hand
med; han förtjänade mycket, men alla sina slantar
söp han upp och spenderade eller lånade bort.
Han hette Golomb (Duva), men var snarare lik
en hök både till ansiktsdrag och lynne.

— Prisad vare Krist!

— I evighet... Mateusz!

— Ja, det är jag, du!

Han tryckte hennes hand och såg henne i
ögonen med en så het blick, att flickan rodnade och
oroligt tittade åt dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free