- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
160

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

— Min plats är ute bland folket och inte inne
i kamrar.

Det märks också, att han inte är av
allmogesläkt, fastän han talar som alla andra, och lärd är
han. Med juden talar han tyska, och på
herrgården i Drzazgowa lär han också tala nån sorts
utländska med fröken, som varit i söderländerna
för hälsans skull. Och av ingen tar han emot
något — en slick mjölk och en bit bröd är det
enda, och för det läser han med barnen... Folk
säger... Klembowa avbröt sig, ty flickorna
brusto ut i sådant skratt att de veko sig dubbla.

De skrattade åt Kuba, som kommit med ett fång
kål och fått sig en knuff av någon, så att han
ramlade raklång på golvet och kålhuvudena
rullade åt alla håll. Han försökte kravla sig upp,
men knappt stod han på alla fyra, förrän han fick
en ny knuff, så att han ramlade igen.

Jozia kom till hans hjälp och reste honom på
fötter, men så han svor!

Och småningom gick samtalet över på andra
ämnen.

Alla pratade med halvhög röst, och det var ett
surr som i en bikupa före svärmningen, ett stim
och ett nojs och ett fnittrande, ögonen lyste och
munnarna logo, och arbetet det gick som ett huj;
knivarna knastrade i kålstockarna, huvudena
trillade som bollar ner på skynket, och högen vart
allt större. Antek stod och hackade kålen över den
stora sån invid spisen. Rocken hade han kastat av
och stod i bara skjortärmarna och de randiga
vadmalsbyxorna. Han var röd i ansiktet, och
svetten pärlade i pannan under det tillrufsade håret.
Han arbetade med fart, men skrattade och
skämtade i ett och var så vacker, att Jagna stirrade
på Ihonom som förhäxad, och inte bara Jagna
för resten... Då och då vilade han ett slag och
såg på henne med sin glada blick, så att hon slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free