- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
162

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

— De har tagit dem ur stallet. Drängen var i
kvarnen för att hämta havre, och när han kom
tillbaks, då fanns varken hästar eller seldon, och
hunden han låg förgiftad i kojan.

— Det lider mot vintern, och då börjar de alltid
med rackartyg.

— Det är för att tjuvarna aldrig får sig något
riktigt straff... Håsch, de sätter in en sån där
och gcr’n mat, och han sitter där och har det
varmt och skönt och lär sig knep av de andra
rackarna, och när de släpper ut honom, så är
han värre tjuv än förut, för då är han fullärd.

— Om nån tog mina hästar så där och jag kom
på’n, skulle jag slå ihjäl honom på fläcken som
en hund, utbrast en av pojkarna.

— Och det vore rätt gjort av dig, för dum den
som väntar sig rättvisa av världen. Det är allt
bäst att var och en skaffar sig rättvisa själv.

— Man skulle ta fast en sån där och så allihop
hjälpas åt att slå ihjäl honom, då sluppe man
straff, för inte kunde de straffa alla.

— Jag kommer ihåg att så gjorde de hos oss...
jag levde ihop med min andra karl då... nej, det
var visst med Mateusz då ännu...

Samtalet avbröts av Borynas inträde.

— Ni sladdrar här, så det hörs på andra sidan
dammen, ropade han muntert, tog av sig mössan
och hälsade på alla i tur och ordning. Han hade
visst redan tagit sig litet till bästa, för han var röd
som en tuppkam i ansiktet, hade knäppt upp
rocken och talade mångordigt och högröstat, vilket
han annars inte brukade. Han ville sätta sig
bredvid Jagna, men så besinnade han, att det inte
passade sig så där inför allas ögon, innan de voro
fästfolk. Så fortsatte han då att muntert språka
om och nöjde sig med att se på henne, förtjust
över att hon hade på sig huvudduken hon fått av
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free