- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
167

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Och ingen skugga och inget skygd.

Till skogen var det ännu ett långt stycke väg
och Herren Jesus han gick och gick tålmodigt
som hans lag var. Men hans heliga fötter blev
så trötta, så trötta, och törsten plågade honom
svårligen, så gång efter annan satte han sig på en
sandhög, fast hettan brände värre ändå där; och
bara malört växte där, och skugga var där inte
mer än de torra tistlarna gav och inte så mycket
att en fågel skulle funnit skygd.

Men knappt hade han satt sig och pustat ut ett
tag, förrän den lede kom farande som en lömsk
hök efter en småfågel och gav sig till att sparka
upp sanden med hoven och vältra sig som ett
kritter, så att det steg upp sådant damm och
töcken, att man inte såg handen för sig.

Men Herren Jesus han reste sig och gick vidare,
så förbi han var, och bara skrattade åt den där
dumbommen, för han begrep ju, att den onde
ville narra honom vilse, sa att han inte skulle
komma till kyrkfesten och skaffa det syndiga
folket frälsning.

Och Herren Jesus gick och gick, och till sist
kom han då till skogsbrynet.

Där vilade han sig ordentligt i skuggan och
läskade sig med vatten och åt en bit ur påsen,
och sen bröt han sig en stadig käpp, gjorde
korstecknet och gav sig in i skogen.

Och skogen var gammal och tät och full av
bottenlösa träsk och moras, och såna snår, att inte
ens fåglarna kunde ta sig igenom dem. Och knappt
var Herren Jesus inne i den, förrn den lede
gav sig till att rista skogen och tjuta och bräcka
sönder grenar, och stormen, soin ju är en av "hin
ondes drängar, hjälpte honom allt vad den kunde,
ryckte upp torra träd, ryckte upp ekar, knäckte
grenar och dånade och levde som om den varit
från vettet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free