- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
169

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

mäktig röst, att hunden damp ner på baken, och
sen vände han tvärt, satte svansen mellan benen,
gav till ett tjut och rände sin väg som en toker.

Och Herren Jesus kom till kyrkfesten.

Där var det folk som träd i skogen eller gräs
på ängen — så tätt.

Men i kyrkan var det tomt, för på krogen var
musik, och utanför kyrkan hölls det marknad, och
där söps och fördes ett syndaleverne, för så
brukades på den tiden också.

Efter mässan trädde Herren Jesus ut och fick
se hur folket böljade som säd för vinden, hit och
dit, och en sprang med en piska i högsta hugg,
en annan drog1 en stör ur gärdesgården, en tredje
böjde sig ner efter en stent och kvinnfolken de
skrek och klättrade upp på gärdesgårdar och
vagnar, och barnen tjöt och alla gastade:

— En galen hund! En galen hund!

Och hunden han kom rusande med tungan
hängande ur munnen, fram mellan folket, som
vikit åt båda sidor, och rätt på Herren Jesus.

Men Vår Herre blev inte rädd — nej då, han
kände igen hunden från skogen, och han bara
bredde ut rockskörten, och så sa han till djuret:

— Kom hit, Burek, du är tryggare hos mig än
i skogen.

Hunden tvärstannade, och han slog rocken om
honom, lade sina händer på honom och sa:

— Döda honom inte, människor, för han är
också en Guds skapade varelse, och han är fattig
och svulten, oförsörjd och herrelös.

Men folket till att skrika och väsnas och slå
med sina störar i marken: Djuret var galet och
vilt, det hade redan rivit en sån h<?p gäss och
får för dem, det gjorde inte annat än ohägn, och
inte ens för människan hade det försyn... Ingen
tordes gå ut i markerna utan att ha påk med sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free