Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
— Nåja, änka efter tre karlar, så lär man väl
något.
— Visst, den ene lärde henne på morgon med
piskskaftet, den andre på middan med snärten och
den tredje p.å kvällen med hela piskan... ropade
Rafalow.
— Jag tar gärna en fjärde, men inte dig, för du
är för dum och osnuten som en judbängel.
— Som Herren Jesu hund inte kunde vara utan
husbonde, så kan ett kvinnfolk inte vara utan
prygel... och därför vill Jagustinka ha sig man...
inföll en av pojkarna.
— Dumsnut... akta dig att ingen får se dig,
när du bär fai" dins havre till Jankiel, och lägg
dig inte i änkeskapet du, för det begriper du inte,
fräste Jagustinka, och skämtarna tystnade, ty de
voro rädda, att hon i ilskan skulle säga allt vad
hon visste, och hon kunde råka veta mycket.
Hon var en säker käring och hade sin egen mening
om allt, och ofta sade hon saker så håret reste sig
på folks huvud, för hon hade inte försyn ens för
prästen och kyrkan. Hans vördighet hade redan
många gånger tagit henne i upptuktelse, men det
hjälpte inte, sen bara sa hon i byn:
— En behöver inte präst för att hitta väg till
Vår Herre, en skall bara jjöra vad rätt är. Han
gjorde bättre i att hålla reda på sin hushållerska,
för nu är hon ute och ränner med en ny, karl, och
det går väl på tok igen...
Sådan var Jagustinka.
De skulle just till att skiljas, då
befallningsmannen och fogden inträdde. De gingo från stuga
till stuga och bådade upp folket att i morgon
komma och laga vägen bortom kvarnen, som
fördärvats av regnet.
Fogden steg in först, och knappt var han över
tröskeln, förrän han slog ut med armarna och
ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
