- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
183

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’183

Därinne var det upplyst, fejat och fint — de
voro väntade.

Bönemännen sade sitt »Prisad vare Gud»,
hälsade på alla i tur och ordning — också pojkarna
sutto inne i stugan — slogo sig ner på stolarna,
som skjutits fram till spisen, och började språka
om ett som annat.

— Det är så kallt, så det tycks arta sig till
frost, började fogden och värmde händerna.

— Ja, det lider ju inte mot våren, så det är
inget under.

— Hur är det, har ni kålen bärgad?

— Ä, det är ju en liten smula kvar ute, men nu
kan inan inte få in’et, svarade gumman lugnt och
sneglade på Jagna, som nystade garn borta vid
fönstret och var så vacker i dag, att fogden, en
ännu ung karl, såg på henne med begärliga ögon.
Men till sist grep han sig då an:

— Eftersom det är så regnigt och kulet och
dant, så har Szymon och jag tittat in till er i
förbifarten ; ni har tagit väl emot oss, och därför tänkte
vi försöka göra upp en handel med er, mor.

— Ja, en kan nog handla till sig både ett och
annat i världen, när en får se sig om...

— Det har ni rätt i, mor, men vi behöver inte
se oss om, för nu är vi komna till rätta stället.

— Nå, så kom med ert bud då! ropade hon
muntert.

— En kviga skulle vi till exempel vilja ha av

er.

— Åhå! Hon är dyr hon; henne leder man inte
bort i vad för slags rep som helst

— Vi har ett rep av vigt silver och slikt, att
ingen drake skulle kunna slita’t itu... Nå, hur
mycket, mor? och han började hala fram buteljen
ur fickan.

— Hur mycket? Det är inte lätt att säga. Hon
är bara barnet, går på sitt nittonde, är snäll och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free