- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
191

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’191

för undan mera folk, ty den ene som den andre
tittade in, då lian fick höra röster, åtskilliga i
hopp om gratistraktering med anledning av
tillfället. Till och med blinde tiggarn med hunden
hade slunkit in, hade satt sig så han skulle falla
i ögonen, lyddes och läste då och då ljudligt en
bön för att göra sig påmind, och Dominikowa
själv kom till sist och bjöd honom en sup med
tilltugg och stack några kopparslantar i handen
på honom.

Det dracks tappert, och snart pratade alla i
munnen på varandra, omfamnades, dunkade
varann i ryggen, kysstes och voro de såtaste bröder
och vänner, som vanligt är vid bägarn.

Bara juden tassade tyst omkring, satte ideligt
fram nya "kvartstop och ölbuteljer och skrev med
krita upp på dörren vad var och en spenderade.

Boryna var Som vimmelkantig av lycksalighet,
han drack, trakterade och trugade och pratade
som man väl aldrig hört honom prata. Bäst det
var makade han sig intill Jagna, sade något sött
ord och strök henne över kinden, och eftersom
det inte passade att falla henne oin halseri och
kyssa henne i så mångas åsyn tog han henne om
livet, då lusten blev för oemotståndlig, och drog
henne bort i en mörk vrå.

Men snart fann Dominikowa, att det var tid på
att gå hem, och hon började ropa åt sönerna,
att de skulle göra sig färdiga.

Szymek var redan alldeles plakat, och vid mor
sins uppmaning bara jämkade han på livremmen,
slog näven i bordet och röt:

— Jag är, fördöme mig, min egen husbonde
jag... Den som vill kan gå, och vill jag supa,
så super jag... Jude, brännvin!

— Tyst, Szymek, tyst, annars får du smörj av
henne, halvgrät Jendrzych, som också var
betydligt ankommen, och drog brodern i rocken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free