- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
194

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IX.

Ett par dar hade gått sedan Jagnas förlovning.

Regnet hade upphört, vägarna torkat och frusit
litet, vattnet hade runnit bort; bara i plogfåror och
i sänkorna här och där blinkade grumliga pölar
som förgråtna ögon...

Alla själars dag kom, grå, sollös och dödsstilla,
inte en vindpust svepte om de torra
blomstänglarna eller fläktade genom träden, som tungt lutade
mot jorden.

En tryckande, dov stillhet låg bredd över all
världen.

I Lipce ringde klockorna avmätt och oavlåtligt
alltsedan morgonen, deras ängsliga klang
dallrade över de töckniga, tomma fälten, deras dova
sorgeton smälte in i den dystra dagen, dimsvept
ända bort till himlens och jordens yttersta rand,
spökvit, lik ett bottenlöst vatten.

Från österhimlen, som ännu glimmade blekt,
likt smält koppar, började flockar av kajor och
kråkor komma seglande under de blygrå molnen.

De flögo högt, så högt, att ögat knappt urskilde
dem och örat knappt uppfångade deras vilda,
klagande skrän, som liknade höstnätternas yl.

Och klockorna ringde.

Den dystra hymnen flödade ut i den dödsstilla,
tunga luften, sjönk som ett skri över fälten, ekade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free