- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
197

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’197

ville inte träffa henne. Då hon till sist för ett
ögonblick försvann in, smet han ut — och det var
allt vad de sågo av honom den dagen.

Jozka lipade dagen lång och for omkring i
stugan som en instängd fågel. Antek förtärdes av
kval, som blevo allt vildare — han varken åt eller
sov, kunde inte taga sig något för; han var ännu
som bedövad och visste inte själv hur det var fatt
med honom. Hans hy skiftade i askgrått, ögonen
sågo ännu större ut än vanligt och glödde
glasartade som genom stelnade tårar. Han höll
tänderna hårt sammanbitna för att inte skrika och
förbanna högt och gick än av och an i stugan,
än huset runt, än ut på vägen och tillbaka. Till
sist kastade han sig ner på förstubänken och blev
sittande där i timtal och stirrade framför sig,
ansatt av ständigt växande kval.

Huset låg tyst, men inom honom grät det,
jämrade och stönade som vid en jordafärd.
Dörrarna till fähusen stodo vidöppna, och krittren
spatserade omkring i apelgården och tittade in
genom fönstren; det fanns ingen som körde in
dem, gamla Lapa skällde och jagade dem, men
hade inget gehör med sig.

I stallet stod Kuba, i färd med att putsa en
bössa, och Witek åsåg förehavandet med andäktigt
intresse och höll utkik genom fönstergluggen, så
att ingen skulle komma och överraska dem.

— Jesses, så den knallade!... Jag trodde det
var godsherrn eller skogvaktarn som sköt.

— Skulle tro det!... Se jag har inte skjutit
på länge, men jag laddade den duktigt, och det
smällde som ur en kanon.

— Gick ni strax på kvällen?

— Jaa, jag gick till herrgårdsgärdet nedanför
skogen, för dit kommer gärna rådjuren och äter
vintersädet. Det var mörkt, och jag satt länge,
men så i gryningen kom det en bock... Jag låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free