Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’199
blev litet efter, för han skämdes över att han inte
hade stövlar utan kom barfota.
— Kan man gå in i sakristian barfota, va?
frågade han viskande.
— Dumsnut! Herren Jesus mätte väl inte se
till stövlarna utan till bönerna.
— Det förstås det, men det är väl alltid
hedersammare att komma i stövlar, mumlade han
nedslaget.
— Bäst det är köper du dig ett par stövlar,
skall du få se...
— Ja, det skall jag minsann, Kuba. Bara jag
blir fullvuxen, så ger jag mig av till Warszawa
och tar tjänst som stallkarl... och i stån går ju
alla i stövlar, eller hur, Kuba?
— Ja, det gör de... har du reda på det du ?
— Joo då. Jag var fem år, då Kozlowa förde
hit mig, så jag vet nog... joo då... Det var
fasligt kallt... vi gick till fots till tåget... och så
mycket ljus var det... jag ser för mig så det
lyste... och hus vid hus och’ så stora så kyrkan
är ett intet bredvid...
— Du pratar! insköt Kuba föraktfullt.
— Nej, jag minns’et, Kuba!... Jag kunde ju
inte ens se taken... och så mycket vagnar...
och fönster som gick ända till marken... hela
väggarna var visst av glasrutor... och så ringde
det i ett...
— Klart det med så mycket kyrkor.
— Ja visst, varifrån skulle ringningen annars
ha kommit?
De tystnade, ty de voro nu inne på kyrkogården
och började bana sig fram genom
människomassan, som packat sig utanför kyrkan, då det inte
fanns plats inne i den.
Tiggarna hade bildat häck från stora
ingångsporten långt ut på vägen, och var och en åthävade
sig på sitt vis och gnällde och ramsade böner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
