- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
201

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’201

I nästa nu hade de skuffat honom bort i vrån vid
vigvattenskärlet, och där lutade han huvudet mot
bleckskålen för att inte falla, och tårarna började
tillra från hans ögon som radbandskulor —
förgäves försökte han hålla dem tillbaka — och så
skakade han i hela kroppen, i varenda led, att han
varken förmådde bita ihop tänderna eller stå
upprätt. Han satte sig ner i vrån, i skydd för
människoögon, och göt den föräldralöses bittra tårar.

— Mor! Mor! jämrade och slet det inom
honom. Och han kunde rakt inte begripa varför
alla andra hade far och mor och han, han ensam
var en föräldralös stackare...

— Jesus! Jesus! tjöt han och vred sig som en
fågel i snaran. Till sist hittade Kuba rätt på
honom och ropade:

— Nåå, Witek, har du gett till förböner?

— Nej, svarade han, sprang upp, torkade sig i
ögonen och banade sig beslutsamt fram till
bordet... Ja, han skulle också ge upp namn, varför
skulle de andra få veta, att han inte hade någon...
det kunde han behålla för sig själv... att han
var ett hittebarn, det angick ingen... Han tittade
sig morskt omkring, och med säker röst räknade
han upp några namn: Josefa, Marianna och Anton,
de första som föllo honom in.

Han betalade, tog emot vad han fick tillbaka
och gick med Kuba in i kyrkan för att bedja och
lyssna till när prästen ropade upp hans själar...

Mitt i kyrkan stod en katafalk med en kista
omgiven av brinnande ljus, och från predikstolen
räknade prästen upp en ändlös rad av namn, och
var gång han gjorde ett uppehåll, svarade honom
församlingen med ett bönemummel för själarna i
skärselden.

Witek föll på knä bredvid Kuba, som drog fram
ett radband ur barmen och började läsa alla Aven
och Credon som prästen föreskrivit. Också ,Witek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free