- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
207

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’207

han sov, för han hade gråtit sig alldeles förbi,
stackarn.

Det hade blivit allt svartare natt, blåsten tog
allt hårdare tag, björkarnas långa grenar sopade
gravarna, och deras vita stammar vajade i
dunklet som svepdräkter. Folket skingrade sig, ljusen
slocknade, tiggarnas sånger tystnade, en högtidlig
stillhet full av sällsamma röster bredde sig bland
gravarna. Det var som om kyrkogården hade
fyllts av snyftningar, spökgestalter, sakta jämrande
röster, vålnader, som om mörkret genomdallrats
av ångestskälvningar, förvandlats till ett kaos av
stumma fasor. En flock kråkor lyfte från
kapelltaket och styrde skriande utåt fälten, och
hundarna i hela Lipce började tjuta utdraget och
förtvivlat klagande...

Byn låg tyst trots helgdagen, vägarna voro
tomma, krogen stängd, bara här och där genom
små immiga rutor glimtade ljus, flödade sakta
psalmsång och mummel av böner för de döda.

Ängsligt smög man genom stugdörrarna,
ängsligt lyddes man till trädens sus, ängsligt tittade
man ut genom fönstren — skulle man månne inte
få se dem, som denna dagen med Guds begivande
irra omkring drivna av sin längtan? Jämrade de
inte över sina synder vid korsvägarna, tittade de
inte trånande in genom rutorna?

Och här och där ställde matmödrarna efter
gammal from sed kvarlevorna av kvällsmaten på
dörrtröskeln, korsade sig andäktigt och viskade:

— Där, tag, mätta dig, kristna själ, som i
skärselden är...

I stillhet, i vemodiga åtankar och ängslig
förbidan förflöt denna Alla själars afton.

Inne hos Anteks satt Roch, pilgrimen från det
heliga landet, och läste och förtaide fromma
sägner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free