Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’208
Där var rätt mycket folk samlat, Jambrozy och
Jagustinka och Klembs, Kuba, Witek, Jozia och
Nastka. "Endast gamle Boryna fattades, han satt
hos Jagna till in i sena natten.
Det var tyst i stugan, bara syrsan i spisen sjöng
och de torra kubbarna på härden sprakade.
Alla sutto på bänkarna framför spisen, utom
Antek, som satt sig vid fönstret. Och Roch rörde
med sin stav i bränderna och talade med låg röst:
—... Det är inte hemskt att dö, nej — för
liksom fåglarna mot vintern draga till varma land,
så vill den betungade själen hem till Herren Jesus.
Liksom träden, som i tidiga våren stå nakna,
klädas i gröna löv och doftande blomster av
Herren, så går du, människosjäl, till Herren Jesus
— till gamman, till vår och till din väntande eviga
klädnad.
Liksom den mödade och födande jorden famnas
om av solen, så sluter Herren varje själ intill sig,
så att varken vinter eller vedermöda eller ens
döden själv kommer henne vid...
På denna jorden är bara gråt och smärta och
stora trångmål.
Och ondskan förökar sig här som tistel och
växer upp till en stor skog.
Och allt är fåfänglighet och intighet, allt är
stoft, allt är som bubblorna, som vinden bubblar
upp på vattnet och nästa vind sopar bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
