- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
218

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’218

— Det påminde jag honom om, inföll smeden
saktmodigt och smålog slugt.

— jag skall nog göra upp räkningen ined
honom, så han minns’et ... den där
»överhetsperson» !

— Han är en högfärdsnarr, det är alltihop, bry
dig inte om honom. Jag har tänkt ut något, och
det är för det jag kommit... Så här måste det gå
till... På eftermiddan kommer hustru min hit,
och då skall ni följas åt till gubben och tala med
honom. Att ilskas och gå omkring och beklaga
sig det tjänar ingenting till, det enda rätta är att
säga rent ut vad en har på hjärtat... Det må ta
hur det vill, men alltihop måste fram...

— Vad tjänar det till, när han redan har satt
upp gåvobrevet?

— Med ondo kommer man ingen vart med
honom. Ja, gåvobrevet är ju uppsatt, men så
länge han lever, kan han alltid ta det tillbaka
— kom ihåg det, och för det är det inte värt att
bråka med honom. Låfen gifta sig och ha sin
förnöjelse.

Antek bleknade vid denna påminnelse och
började darra, så att han slutade upp att hacka.

— Om det skall du ingenting säga honom rätt i
ansiktet, utan tvärtom säg, att det gör han rätt i
och att gåvohandlingen har vi ju heller ingenting
att säga om... bara han lovar oss vad som är
kvar, dig och hustru min, och det i vittnens
närvaro, tillfogade han slugt

— Nå, men Jozka och Grzela då? frågade
Antek kärvt.

— Dem löser vi ut. Och Grzela måtte väl för
resten ha fått han. Och nästan var månad får
han sig tillskickat till regementet. Lyd du mig,
gör som jag säger, det förlorar du inte på. Jag
går i god för, att jag skall laga så alltihop blir
vårt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free