- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
221

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’221

— Han var ursinnig på mig, men det kan nog
hända han ändå gör som jag sa... bäst att hustru
min är där då... och gör han’et inte, kommer
de i gräl, och gubben kör honom på dörren...

På ena eller andra viset, alltid kapar jag väl åt
mig någon smula... skrattade han belåtet,
gnuggade händerna, tryckte ner mössan och knäppte
rocken, för det var blåsigt, och från dammen steg
en isande kyla.

— Vi får frost eller också regn igen, mumlade
han, i det han stannade på bron och blickade upp
mot himlen. Molnen jagade lågt, tunga, smutsgrå
som en flock otvättade får. Dammen mullrade
dovt, och vattnet skvalpade mot stränderna, där
rödkjortlade kvinnor lågo och tvättade mellan de
svarta, lutande alarna och de yviga pilarna — på
båda stränderna smattrade klappträn. På vägarna
var det tomt, endast stora flockar av gäss
traskade i den styvnade smutsen och i dikena fulla
av löv och avskräde, och barnen väsnades utanför
husen. Tupparna började gala på gärdesgårdarna
och spådde väderleksombyte.

— I kvarnen har jag lättare att passa på dem,
mumlade han och gick nedåt.

Antek åter hade givit sig till att skära hackelse
med så rasande iver, att han varken hörde eller
såg, och till middagen hade han skurit en sådan
hop, att Kuba vid sin hemkomst från skogen
utbrast:

— Det där räcker ju för en hel vecka, kors!
Och han uttryckte sin häpnad så ljudligt, att
Antek kom till besinning, kastade hackelsekniven,
sträckte på sig och gick in i stugan.

— Det får gå hur det vill, men jag måste tala
med far i dag, beslöt han. En rackare och en
Judas är han, smeden, men kanske han har rätt
i vad han säger... ja, det ligger bestämt något
i’t... Han tittade in mittöver, hos fadern, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free