- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
222

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’222

drog sig genast tillbaka, ty där sutto ett tjugutal
barn, alla stavande med hög röst... Roch var
lärare och vakade noga över ordningen. Han
vandrade omkring i rummet med radbandet i
handen, och ibland rättade han, ibland drog han
någon i örat, ibland strök han någon över håret,
och alltemellanåt satte han sig ner och förklarade
tålmodigt vad det stod i boken eller gjorde frågor,
och då flög hela barnflocken upp som en hop
kalkonkycklingar, och i sin iver att svara först skreko
de så, att det hördes ända in till Anteks.

Hanka lagade middagen och pratade med sin
far, gamle Bylica, som sällan kom och hälsade
på, för han var sjuklig och kunde knappt röra
sig längre.

Han satt vid fönstret stödd på sin käpp och lät
blicken glida över rummet och stanna ömsom på
barnen, som sutto tysta i en vrå, och ömsom på
Hanka. Han var alldeles vithårig, hans läppar
darrade, rösten var svag som en fågels, och i
bröstet på honom rosslade det

— Har ni ätit frukost? frågade hon sakta.

— He... sanningen att säga så glömde
We-ronka att ge mig... och jag påminde inte, neej...

— Weronka svälter till och med hundarna, för
de kommer rätt som det är hit till mig för att få
sig en matbit! brast hon ut. Hon var gramse på
den äldre systern, som efter moderns död förra
vintern lagt vantarna på allt hon lämnat efter sig
och inte ville ge det ifrån sig, och nu knappast
sågo de åt varann.

— Men så har de det inte fett heller, försvarade
henne gubben halvviskande. Stach tröskar hos
klockarn, och då får han maten där och så fyrtio
groschen om dagen... Men hemma i stugan är
det så många munnar så inte ens potatisen räcker.
Det är sant, att de har två kor och att det finns
mjölk, att de för smör och ost till stån och får in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free