- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
223

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’223

en slanl på det... Men ofta glömmer hon att
ge en mat... och inte underligt det... så många
barn... och så väver hon åt folk... och
spinner ... trälar som en oxe gör hon... Men inte
behöver jag mycket... finge jag bara ett mål om
dagen på bestämd tid, så ...

— Flytta över till oss i vår, vet jag, när ni liar
det så illa hos det där aset...

— à, jag klagar inte, det vill jag visst inte göra,
men... rösten svek honom.

— Ni skulle kunna valla gässen och se efter
barnen...

— Jag skulle göra allt, Hanus, allt, viskade han.

— I stugan finns det plats, jag skulle ställa in
en säng, så ni får det varmt...

— Å, jag skulle sova på logen eller hos hästarna,
bara jag finge vara hos dig och slapp vända
tillbaks ... han fick sin bön i vrångstrupen, och
tårarna började droppa från hans insjunkna,
röd-kantade ögon. Hon har tagit fjäderbolstern ifrån
mig, för hon säger, att barnen ingenting har att
sova under... nenej, det är sant, de frös, så hon
måste ta dem till sig... Men fårskinnspälsen min
är utnött och värmer inte längre... och sängen har
de tagit ifrån mig, och i min ända av stugan är
det kallt... inte en vedpinne låter hon mig få,
och varenda matbit räknar hon... kör ut mig att
tigga... Men krafterna är alldeles förbi, och det
var knappt jag kunde släpa mig till dig.

— Men herregud, varför har ni aldrig sagt oss,
att ni har det så illa.

— Ä ... min egen doter... han är en snäll karl,
men han är jämt ute i arbete... inte ville jag
det...

— Det satstycket! Hon tog halva jorden och
halva stugan, och ett sånt undantag ger hon er.
Ni måste gå till rätten! De skulle ge er föda och
bränsle och vad kläder ni behöver, och vi skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free