- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
225

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’225

ingen sade något eller gjorde några frågor, de
sutto mulna; hon såg forskande på dem alla och
utbrast så:

— Det håller visst på och drar ihop till oväder
hos er.

— Drar ihop eller inte, så angår det inte er,
svarade smedshustrun så skarpt, att Jagustinka
blev stött och gick tvärsöver in till Jozia, som
höll på att ställa bänkar och stolar tillrätta;
barnen hade skingrats nu, och Roch hade gått ut
i byn.

— Ja, säkert kommer far inte att spara på
något, mumlade smedshustrun med grämelse i
rösten.

— Det är väl för det han har’et, svarade Hanka,
men tystnade förskräckt, ty Antek såg hotfullt på
henne.

Sedan blevo de sittande så gott som stumma
och väntade; ibland fällde någon ett ord, men
sedan inträdde åter den dova, tunga, tryckande
tystnaden.

Ute på förstubron förde Witek ett sådant hallå
med barnen, att Lapa skällde och hela stugan
skakade.

— Reda pengar måtte han också ha inte så litet,
för han säljer ju jämt, än ett än ett annat, och
vad ger han ut egentligen?

Antek gjorde en åtbörd av leda och gick ut i
friska luften. Det kväljde honom inne i stugan,
och oron och ångesten — han visste inte för vad
— växte inom honom. Han väntade på fadern
och kände sig otålig, men i själ och hjärta var
han glad över det långa dröjsmålet. »Det är inte
jorden du tänker på, det är Jagna!» erinrade han
sig smedens ord igår. — Han ljuger som en hund!
skrek han till utom sig. Så grep han sig an med
att täta väggarna åt gårdssidan, Witek bar till
honom barr från dösen, han kilade springorna och
15. — Rey mont, Bönderna. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free