- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
227

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’227

något under, och ingenting kunde han göra,
ingenting förhindra. Hur många gånger hade han inte
kommit på vilda tankar och beslutsamt rusat åstad
att träffa henne, hur många nätter hade han inte
som en hund i regn och köld strukit omkring
hennes stuga! Hon hade inte kommit ut, hon undvek
honom och tog omvägar, då hon fick se honom
på långt håll.

Nå, som hon ville! Och han arbetade upp sig
till en allt hätskare förbittring mot henne och mot
alla. Hon var fars, och det var detsamma som att
hon var ett främmande påhäng, just en tjuv, som
kom och stal jorden, deras högsta goda, ifrån dem.
Gå lös på henne med knölpåken och slå ihjäl
henne, det var vad han borde göra!

Och hur många gånger hade han inte velat gå
och säga gubben rätt i ansiktet: Ni kan inte gifta
er med Jagna, för hon är min. Men håret hade
rest sig på hans huvud — vad skulle gubben, vad
skulle byn säga?

Och nu skulle Jagus bli hans styvmor, hans
mor liksom — hur var det möjligt? Det var ju
en synd, en synd! Han var rent rädd att tänka
på detta, för hans hjärta krympte samman i en
oförklarlig skräck, av ångest för något
fruktansvärt gudsstraff... Och inte få tala med någon
om det, utan få lov att bära det inom sig som en
brand — som en levande eld, som brände ända
in i märgen... nej, detta var mer än en människa
stod ut med.

Och om en vecka skulle bröllopet stå...

— Husbond kommer! ropade Witek så plötsligt,
att Antek ryckte till av förskräckelse.

Det började skymma.

Mörkret öste ner över byn likt falaska
rödskim-rande av osläckt eld. Aftonrodnaden brann ner
bakom de gråa molnen, som vinden jagade
framför sig bortåt väster och staplade upp till väldiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free