- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
233

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’233

förr hört om henne, fast han då inte fäst sig vid
det. Han blev feberhet och tung över bröstet och
kände sig underligt illa till mods. — Det är inte
sant, avundsjuka och sladder förstås! skrek han
till högt, men mer och mer av folks prat rann
honom i minnet. Klart det, att när ens egen son
säger så, skall andra gläfsa också. De asen!...
Men de där erinringarna brände honom som eld ...

Då Jozia undanröjt spåren av striden och sent
omsider dukade fram kvällsmaten, gjorde han ett
försök att äta lite potatis, men lade strax skeden
ifrån sig; han fick inte ner en bit.

— Har du givit hästarna foder? frågade han
Kuba.

— Visst har jag det.

— Var är Witek?

— Han har sprungit och bett Jambrozy komma
och förbinda huvet på Antek. Han är som ett
klot i synen, så svullen är han, tillfogade han och
makade sig mot dörren, för månen sken och han
ämnade sig ut i skogen att jaga. De där
bond-knölarna, muttrade han, de sväller upp av all
maten, och då måste de slåss.

Gubben gick också ut i byn, men tittade inte in
till Jagna, fast det lyste i hennes fönster; utanför
själva dörren vände han och började gå vägen
fram mot kvarnen.

Kvällen var kylig och stjärnklar, marken kälnad,
månen hängde högt i rymden och lyste så klart,
att hela dammen glittrade som kvicksilver, träden
kastade långa, ostadiga skuggor på de öde
vägarna. Det var redan sent, ljusen i stugorna hade
slocknat, men de vitmenade väggarna trädde dess
starkare fram ur de nakna apelgårdarna. Tystnad
och natt svepte om hela byn, endast kvarnen
mullrade och vattnet plaskade entonigt... Maciej
gick än längs ena, än längs andra sidan av dammeri
och visste inte vad han skulle taga sig till, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free