- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
234

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’234

hade inte lugnat sig, nej, långt därifrån,
förbittringen och raseriet ansatte honom allt värre och
värre. Till sist styrde han stegen till krogen, skickade
efter fogden och satt och söp med honom nästan
till midnatt. Men den gnagande masken lyckades
han inte dränka... Bara ett beslut fattade han.

Så snart han stigit upp nästa morgon, tittade lian
in mittöver. Antek låg ännu och hade ett
ned-blodat förband om ansiktet. Han reste litet på sig.

— I väg med er på minuten ur stugan, och låt
mig inte se spår av er, skrek Boryna. Vill du krig,
vill du process, så gå till domstol, anklaga mig,
skaffa dig din rätt. Vad som är din egen sådd
må du skörda i sommar, men härifrån skall du på
stunden. Jag vill inte se er för mina ögon. Hör
du det? röt han, ty Antek hade väl rest sig, men
svarade ej, började bara långsamt kläda sig.

— Innan middagen skall ni vara härifrån,
ropade han från förstugan.

Även på det svarade Antek inte ett ord, det
var som om han ej hörde.

— Jozka, ropa på Kuba, han skall spänna
märren för vagnen och köra dem vart de vill.

— Kuba är sjuk, vet jag, han ligger och stönar
och säger, att han inte kan stiga upp, så värker
det i hans halta ben...

— Värker i hans ben! Den latmasken vill
förstås ligga och dra sig, det är alltihop... Och
han grep sig själv an med morgonarbetet i stall
och ladugård.

Men Kuba var verkligt sjuk. Han talade inte
om vad som fattades honom, fast Boryna
frågade, sade bara, att han var sjuk; men han
jämrade och stönade, så att hästarna började gnägga,
kommo fram till hans brits och nosade honom i
ansiktet, och Witek bar oupphörligt vatten till
honom i ett ämbar och tvättade i hemlighet några
blodiga trasor i bäcken ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free