- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
238

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’238

allt... Hon hade ju själv velat det, men nu, men
nu... en ångest grep henne och riste henne så,
att hon kröp ihop av smärta och satte sig på
sängen... Boryna var en snäll karl, han skulle
hålla henne i ära och aldrig göra henne något
för när... Jagus skulle komma att linda honom
om sitt finger, för gubben var ju blixt tokig i
henne...

Nej, för den saken hade hon ingen oro... Men
styvbarnen! Se det!... Varför hade han kört
Anteks ur huset? Det var väl just sättet att få
dem att bli hätska och ställa till elände... Men
hade han inte kört bort dem, då hade Antek suttit
där vägg om vägg, och det kunde ha lett till stora
farligheter, ja, till det allra värsta!... Herregud!
Och nu fanns ingen återvändo... Det hade lyst,
grisen var slaktad, bröllopsgästerna bjudna, alla
förberedelser gjorda, gåvobrevet låg i kistan...
Nej, nej! Det får gå hur det vill, och så länge jag
lever skall i alla fall inget ont få ske henne! tänkte
hon beslutsamt och gick åter ut och trätte på
pojkarna för att de inte stego upp.

Återkommen in ville hon köra upp Jagna också,
men Jagna hade somnat om, från sängen hördes
jämna, tysta andetag. På nytt greps hon av alla
möjliga slags farhågor och tvivelsmål, och likt
hökar slogo de sina klor om hjärtat, sleto sönder
det och skriade henne full med ångest. Hon föll
på knä vid fönstret, häftade sina röda, feberheta
ögon på morgonrodnaden och bad länge och
brinnande. Hon steg upp stärkt och redo att bjuda
allt spetsen.

— Jagus! Stig upp nu, flickan, inte tid att
ligga längre nu. Jewka kommer strax för att
börja laga maten, och ännu är det så mycket att
göra.

— Är det vackert väder? frågade Jagna och
lyfte på sitt sömntunga huvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free