Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’239
— à ett väder! Frost så det lyser om’et. Soleil
går strax upp.
Jagna klädde sig raskt. Den gamla hjälpte
henne och föreföll att länge sinna på något; till
slut sade hon:
— Än en gång säger jag dig vad jag har sagt
många gånger... Du måste ära Boryna... han
är en snäll karl... och inte inlåta dig med vem
som helst... så att de inte återigen börjar prata
om dig... Folk är ju som arga hundar... vill
bara bitas. Hör du det, flickan?
— Ja, jag hör, men ni talar ju som om jag inte
hade något eget förstånd.
— Ett gott råd är aldrig till överlopps... Kom
också ihåg det, att du får inte vara burdus mot
Boryna, utan med saktmod skall du ta’n... En
äldre fäster sig alltid mer vid sånt än en yngre...
Och vem vet, han kan ge dig skriftligt på mera
jord eller också sticka till dig en bra slant...
— Det frågar jag inte efter^ fnurrade hon
otåligt.
— Nej, för du är ung och dum... Men se dig
om i byn, bland mänskorna, så får du väl se vad
det är de träter om, vad de arbetar för och strävar
efter. Jord du, egen mark, mark och ägodelar.
Hur tror du det skulle vara för dig, om du inte
hade den här jordbiten, vad? Vår Herre har inte
skapat dig att gå i dagsverken och träla, ånej! Och
vad har jag strävat för hela livet igenom — bara
för dig, Jagus! Och nu skall jag bli lämnad mol
allena!
— Pojkarna måtte väl inte ge sig av? De blir
ju kvar...
— Av dem har jag lika mycket glädje som av
dagen som var, utbrast hon och föll i gråt. Och
med styvbarnen måste du hålla frid, tillfogade hon
och torkade ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
