Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
bandknippen på hattarna och vita långrockar
fladdrande som vingar för vinden.
De hojtade och sjöngo och stampade i med
klackarna, det var ett gny som om en ungskog
ryckts upp med roten och kommit farande.
Musiken spelade en polska, och de drogo från
hus till hus att hämta bröllopsgäster. På ena stället
trakterades de med en sup, på det andra bjödos
de att stiga in, på ett tredje håll hälsades de med
sång. Överallt sällade sig högtidsklädda
människor till dem och följde med vidare, och utanför
brudtärnornas fönster stämde de samfällt upp den
gamla visan:
Koin, brudtärnor alla, tösen min, kom,
nu är bröllopets stund.
Nu skall det spelas, och nu skall det sjungas
av hjärtans grund.
Den som inte får mat och inte får dryck
han gånge sig hem på stund.
Oj ta dana dana, oj ta dana da!
De klämde i, så att det skallade i byn, de glada
rösterna klingade över fälten, ekade i skogen och
brusade ut i vida världen.
Folk kom ut ur stugorna, sprang ner i
apelgårdarna, fram till staketen, och även många som
inte hörde till bröllopsgästerna slöto sig till dem
för att riktigt få se och höra. Innan de kommo
fram, hade nästan hela byn flockat sig omkring
dem, och framför dem sprang en oräknelig skara
barn stojande och gastande.
De ledsagade gästerna till bröllopsgården,
spelade en ingångslåt och återvände sedan till
brudgummen.
Witek, som med en bandvippa i tröjan stolt
hade klivit bredvid brudsvennerna, sprang nu i
förväg.
— Husbond, spelmännen och brudsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
