- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
250

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

Sedan kom Jagna omgiven av brudsvennerna.
Hon gick med spänstig gång, leende genom
tårarna, som ännu hängde i ögonhåren, och grann
som en blomsterkvast var hon, och som en sol
drog hon allas blickar. Håret bar hon flätat kring
hjässan, och på flätorna hade hon en hög krona
av guldglitter, påfågelsfjädrar och rosmarinkvistar,
och från kronan föllo långa band i alla de färger
ned på skuldrorna och fladdrade om henne och
skimrade som en regnbåge. Den vita kjolen var
tätt veckad i midjan, livstycket av himmelsblå
sammet var silverbroderat, linnet hade vida ärmar
och slöt kring halsen med ett yvigt krås
genomdraget med ett blått band, mångdubbla rader av
korall- och bärnstenssnören räckte ner på halva
bröstet.

Efter henne kommo brudtärnorna med Maciej.

Som i skogen den vittgrenade eken följer j>å
den smärta furan så följde han efter Jagna. Han
vaggade litet på höfterna och kastade blickar åt
ömse sidor, ty han hade tyckt sig varsebli Antek
i folkmassan.

Efter brudparet kom Dominikowa med
böne-’-•gnännen, smedens, Jozia, mjölnarns, klockarfrun
och de övriga hedersgästerna.

Sist kom hela byn strömmande i långa led.

Solen höll redan på att gå ned, röd och jättestor
hängde den över skogen och övergöt hela vägen,
dammen och husen med ett blodrött sken.
Långsamt skred bröllopsfolket fram i detta sken, och
ögat rent bländades av alla band, påfågelsfjädrar,
blommor, röda byxor, bjärtgula kjolar, halsdukar,
vita långrockar. Det var som om en blomsterhöljd
äng hade kommit vandrande och sakta vajade för
vinden och sjöng, ty tid efter annan uppstämde
tärnorna med späda röster:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free