Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
blåklint och vallmo. Och främst, som första par,
dansade Jagusia och Boryna.
Ljusen på spiskransen flämtade, huset skakade,
det föreföll som om väggarna skulle brista för
trycket och all kraften som utgick från de
dansande.
Ett drygt paternoster gick, innan de slutade
med gångdansen.
Musiken började preludiera till bruddansen, som
enligt urgammal sed nu följde.
De övriga gästerna flockade sig längs väggarna
och i alla vrår, och ungersvennerna bildade en
vid ring, och i den började Jagna dansa. Blodet
spelade i henne, de blåa ögonen glänste, tänderna
lyste i det rodnande ansiktet. Hon dansade
outtröttligt, ideligen bytande kavaljer, ty åtminstone
ett varv måste hon dansa med var och en.
Spelmännen filade, så att armarna domnade,
men Jagna tyckte visst hon just hade börjat, hon
bara blev rödare om kinderna och svängde om i
sådan yra, att banden susade efter henne och
smällde de kringstående i ansiktet och kjolen
svällde för dansens virvelvind och bredde sig över
hela ringen.
De unga karlarna dunkade nävarna i bordet av
förtjusning och ropade ho och hej.
Först allra sist bjöd hon upp brudgummen.
Boryna hade länge stått och väntat på det, han
störtade emot henne som en glupande varg, slog
armen om henne och ropade till spelmännen:
— En masurka, pojkar, en klämmig en!
...Spelmännen satte i så att det slog lock för
öronen.
Boryna tog ett fastare tag om Jagna, slängde
rockskörten över armen, jämkade på mössan, slog
ihop klackarna och flög i väg som en virvelvind.
Hej, så han dansade! Han snurrade runt på en
fläck och vände, smällde klacken i så att golv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
