- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
254

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

ihop som man bäst gitte, språkade Ijudligen ocli
tog sig titt och tätt en klunk till bästa.

I kammarn, upplyst av en från klockarn lånad
lampa, hade gårdsägarhustrurna med klockarfrun
och mjölnarhustrun i spetsen slagit sig ner. De
tronade värdigt på klädkistorna och bänkarna
med bonader över, smuttade på honungsdrickat
och bröto sig då och då en bit av sockerkakan.
Mycket talt blev det inte; mest lyssnade man till
vad mjölnarhustrun hade att berätta om sina barn.

I förstugan var det trängsel, och till och med
mittöver trängde folk sig in. Jewka måste köra
ut dem, ty därinne hade man nu som brådast
med kvällsmaten, vars läckra dofter redan spritt
sig över hela huset och kittlade gästerna i näsan.

Ungdomen höll till ute på gården. Natten var
kylig, lugn och stjärnströdd, och de unga
svalkade av sig, nojsade och stojade. Somliga sprungo
och jagade varann i apelgården, och de äldre
ropade genom fönstren:

— Letar ni blomster? Akta er, flickor, så ni
inte förlorar något annat i svarta natten!

Men vem hörde på gamlingarna?

I storstugan vandrade Jagna och Nastka
Golem-bianka av och an med armarna om varandras liv,
brusto ideligen i skratt och viskade i örat på
varandra. Szymek, Dominikowas äldste, tog inte
ögonen från Nastka, kom oupphörligt fram och
bjöd henne en tår starkt, grinade kärvänligt och
försökte inleda samspråk.

Smeden, festligt skrudad i svart bonjour och
långbyxor, skötte sitt värdskap outtröttligt, var
till hands överallt, drack med alla, trugade,
trakterade, språkade; än här än där sågs hans röda
kaluv och fräkniga ansikte dyka upp.

De unga dansade ett par gånger, men bara en
kort svängom och utan vidare livaktighet, för
kvällsmaten lekte i hågen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free