- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
272

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

en ljusflod vällde likt smält silver igenom mörkret
och igenom det virvlande människomyllret, som
kom vältande likt en skummig, sjungande våg och
så försvann i det ogenomträngliga mörkret. För
ett ögonblick dök den upp igen vid motsatta
väggen, där helgonbildernas glas gnistrade
ljusbe-gjutna, och så välte den på nytt in i natten, och
endast tunga andetag, stamp och hojt brusade
som en bränning.

Det blev en ändlös kedja av danser, utan
avbrott, utan vila, ty knappt stämde spelmännen
upp-en ny låt, förrän allt folket stod upp som en
skog och tog sats med stormvindens makt;
klack-stampet dånade som åskskrällar, tjohejen skakade
hela huset, mänskorna kastade sig i dansen i
besinningslös yra, i ett raseri som om det burit in i
en strid på liv och död.

Och de dansade...

Sprittande, yra krakowiaker med sin knyckiga,
klirrande melodi och sina dansvisestumpar nitade
in som silvemubbar i ett bälte; fulla av löje och
lustighet; fulla av jublande sång och av överdådig,
sprudlande ungdomskraft; av skälmskt gäckeri, av
längtan att gripa och famna; av all den sjudande
hettan i kärlekshungrigt ungt blod. Hej!

Masurkor långa som åkerrenar och vida som
apelkronor, susande som de oöverskådliga
slätterna, tunga men ändå uppåtsvingande, vemodiga
men ändå karska, smekande men kärva, värdiga
men blossande stridslystna och trotsigt gåpåiga
— dessa bondekarlar upp i dagen, som hela hopen
kasta sig in i dansen som gällde det för hundra
att gå mot tusen, som gällde det att rycka hela
världen ’till sig, trampa ner den, slå den i bitar
och sparka flisorna för alla vindar och själv förgås
och dansa vidare ännu efter döden, stampa klack
och frejdigt hojta sitt masuriska »da dana».

Obertaser, ryckiga springdanser, svindlande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free