- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
277

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

stackare! ropade han och satte sig på tröskeln i
glädjen. Är du hungrig, din krake, säg?

Han tog ur barmen fram en korv sparad från
bröllopet och räckte fram den, men Lapa frågade
inte efter läckerheten, bara skällde, hoppade upp
på honom och tjöt av glädje.

— Har de låtit dig svälta, stackare, och så kört
dig på dörren på köpet? viskade han, öppnade
dörren till lagårn och kastade sig som han gick
och stod ner på sin brits. Men nu skall jag
försvara dig jag och sörja för dig, mumlade han, i
det han grävde ner sig i halmen, och hunden lade
sig bredvid honom, gnällde och slickade honom
i ansiktet.

Båda somnade nästan genast.

Från stallet strax intill ropade Kuba med svag,
lidande röst, ropade länge, men Witek sov som
en stock, ända tills Lapa, som kände igen rösten,
började skälla och krafsa på honom, så att han
vaknade.

— Vad är det? mumlade han yrvaket.

— Vatten! jag är så het... Vatten!

Fast förtretad och så sömndrucken att han
knappt kunde stå på benen bar han till Kuba ett
fullt vattenämbar.

— Jag är så sjuk, så jag tror jag ger opp
andan... Vad är det som låter?

— Det är Lapa! Hundkräket har kommit
tillbaks från Anteks.

— Lapa! viskade Kuba och trevade i mörkret
efter hundens huvud, och Lapa började hoppa och
skälla och försökte kravla sig upp på britsen.

— Witek, ge hästarna var sitt fång hö, de
gnager på tomma krubban, och jag kan inte röra
mig. Dansar de ännu? frågade han efter ett
ögonblick, då pojken hävt ner hö från stallskullen
och nu fördelade ut det i krubborna.

— De slutar väl inte förrn till middan, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free