- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
279

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

blick framför sig, men såg ingenting och tumlade
åter huvudstupa i det nattsvarta dödsmörkret.

Bäst det var stönade han till och skrek så högt
i sömnen, att hästarna gnäggande ryckte i sina
grimmor; då klarnade han litet och lyfte på
huvudet.

— A, Herre Jesus, om det bleve dager någon
gång! stönade han ängsligt och spejade genom
fönstret ut i det fria; sökte efter solen på den
gråa, frostiga himlen nitad med bleknande
stjärnor.

Men dagen var ännu långt borta.

Stallet låg i glåmigt gryningsljus, hästarnas
konturer började träda fram, och gallren för fönstren
tecknade sig mot dagern likt revben.

Nu kunde han inte slumra till mer, ty ett nytt
anfall av plågor inställde sig, det borrade och
bände i benet, brände som om det hällts eld i
såret. Han for upp och började storskrika, så att
Witek vaknade och kom springande.

— Jag dör! Jag dör! Det värker så dant,
sjukan stiger opp och kväver mig... Witek, spring
efter Jambrozy... å Jesus... eller kalla hit
Jagustinka ... kanske de kan göra något, för jag står
inte ut längre... min sista stund är kommen...
det är slut... han brast ut i hejdlös gråt,
borrade ner ansiktet i halmen och snyftade av ångest
och skräck.

Och så sömnig han var sprang Witek tillbaka
till bröllopsgården.

Där var dansen ännu i full gång, men Jambrozy
hade efter vanan supit sig stupfull, stod ute på
vägen mittför huset, vickade hit och dit och
skrålade.

Förgäves drog honom .Witek i rockärmen och
bad honom komma med, gubben tycktes inte höra
och inte förstå, han bara vickade fram och
tillbaka och skrålade en och samma stump_.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free