Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
och reste sig i vild ångest. Jesus! Jesus!
upprepade han feberaktigt, skälvande i hela kroppen.
En förtvivlans gråt överföll honom, han skrek
likt en som räddningslöst störtar i en avgrund.
Gråten övergick i tjut, och länge låg han redlös
mot kvalen, men under tårar och förtvivlan
började dock några tankar, några slags beslut forma
sig. Han tystnade småningom, blev lugnare och
fördjupade sig så i sig själv, att han ingenting
hörde; som i en dröm fångade hans öra musik,
sång och sorl.
Det var i det draget bröllopsfirandet förflyttades
över till Boryna.
Jagna ledsagades hem till mannen.
En stund förut hade en präktig ko letts över,
varjämte det fraktats en klädkista, en fjäderbolster
och allehanda bohag, som utgjorde hennes
hemgift.
Nu, omkring ett paternoster efter solnedgången,
strömmade folket ut från Dominikowas stuga. Det
började redan skymma, och luften hade tjocknat
och bådade väderleksskifte.
Spelmännen gingo i spetsen och filade friskt,
efter dem kom Jagusia, fortfarande i brudstassen,
ledsagad av mor, bröder och hedersgäster, bakom
kom huller om buller hela skaran av bröllopsfolk.
I sakta mak skredo de längs dammen, som
började svartna och mista glansen i den växande
skymningen, genom allt tätare dimmor och en
sådan stillhet, att fotsteg och spel klang dovt
som oin ljuden stigit ur vattnet.
Ibland stämde ungdomen upp en låt, ibland
började något kvinnfolk tralla, och någon av
karlarna klämde i med ett: »da dana», men de
tystnade tvärt, ännu var ingen på rätta humöret och
den fuktiga dimman trängde genom marg och
ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
