- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
296

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

— Boryna?

— Boryna, håhå! Nej, någon som är starkare
än både den ene och den andre... vänta bara,
ni får nog se själva, smålog hon listigt. Witek,
kör bort hunden, han skäller ju så det slår lock
för öronen, och kör bort de där pojkrackarna
också, annars slår de sönder fönsterrutorna och
river dän tätningen.

Witek fick tag i en piska och rusade ut, hunden
tystnade, och barnflocken tog gällt skrikande till
fötter. Han jagade dem ända ut på vägen och
kom nerhukad springande tillbaka, ty smuts och
stenar haglade efter honom.

— Witek, vänta! ropade Roch, som stod vid
husknuten åt bakgården till, i skuggan. Kalla hit
Jambrozy, säg att det är något angeläget,
jag-väntar på förstubron.

Efter ett paternoster eller två kom Jambrozy,
mäkta förgrymmad över att ha blivit störd, just
vid bästa rätten, spädgris med ärter.

— Brinner kyrkan eller vad är det?

— Skrik inte! Kom med till Kuba, jag tror han
håller på och dör.

— Låt’en dö då och stör inte folk, när man
håller på och äter. Jag var hos honom efter
ves-pern och sa till, att han skulle låta skjutsa sig till
sjukhuset, där tar de av benet på honom, och då
blir han tvärt frisk.

— Sa ni det? Nu förstår jag, för jag tror visst,
att han själv har skurit av sig benet.

— Jesus Maria! Själv skurit av sig det?

— Kom genast, så får ni se. Jag gick till lagårn
för att lägga mig och sova, och när jag kom på
stallgårn, rusade Lapa emot mig, skällde, tjöt,
högg tänderna i rocken och drog. Jag kunde inte
begripa vad han ville... Han före mig och sätter
sig på tröskeln till stallet och tjuter. Jag fram
och tittar, Kuba ligger framstupa över tröskeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free