- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
297

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

med huvudet i stallet. Jag trodde först, att han
velat gå ut i friska luften men svimmat på vägen.
Jag bar in honom och lade honom på britsen och
tände en lykta för att leta efter vatten, och där1
låg han och badade i blod, och vit som väggen
var han, och blodet strömmade från benet. Kom,
kom, innan han ger upp andan!

De trädde in i stallet, och Jambrozy gjorde
sitt bästa att nyktra till. Kuba låg orörlig och
andades ojämnt och rosslande, hans tänder voro
så hårt sammanbitna, att man måste bända upp
dem med kniv för att hälla i honom litet vatten.

Hans ena ben var avhugget vid knäet, det
hängde bara fast vid skinnet och blödde ymnigt.
Vid tröskeln lyste röda blodpölar, där låg en
blodig yxa, och slipstenen, som annars alltid
stod vid stallväggen, låg nu kullstjälpt framför
tröskeln.

— Ja, sannerligen, han har själv huggit av sig
benet. Han var rädd för sjukhuset och trodde,
det nötet, att han skulle kunna hjälpa sig själv.
En sån en! Själv hugga skänken av sig! Herre
Jesus! Det är så man knappt vill tro’t. En
massa blod har runnit ur honom...

Kuba slog upp ögonen och såg sig omkring
med en ganska redig blick.

— Är det av? Jag högg två gånger, men så
blev det svart för ögonen... viskade han.

— Gör det ont?

— Inte en smul. Krafterna är precis borta, men
jag mår bättre.

Han låg lugnt och gav inte ett skri ifrån sig,
då Jambrozy lade benet tillrätta, tvättade och
förband det.

Roch låg på knä, lyste med lyktan och bad
brinnande, medan tårarna tillrade utför hans
kinder. Kuba bara smålog förnöjt och tillitsfullt.
Som ett litet barn ute på fältet, innan det varsnar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free