Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
— Nej, jag skall nog komma ihåg honom.
Snart hade han dock glömt honom. Han sade
till Jozia om mat, det gjorde han, men sedan vände
han åter till bordet, och där höll han sig så troget
och kärligt till flaskan, att inom kort hela Guds
värld var som bortsopad för honom.
Jozia åter, som var en snäll flicka, samlade ihop
allt möjligt gott på en tallrik, hällde en duktig
slunk brännvin i ett kvartersmått och gick villigt
åstad med det.
— Kuba, se här, ät litet, du skall väl också ha
något gott av bröllopet.
— Gud löne! Finfin korv, tror jag, det luktar
så gott.
— Jag har själv stekt den, så du skulle få smaka.
Hon sköt tallriken mellan händerna på honom, ty
det var mörkt i stallet. Tag en sup först!
Han tömde kvarteret i ett drag.
— Sitt hos mig litet, det är så ängsligt att vara
ensam.
Han började smaka på maten, tuggade och älte,
men fick inte ner en bit.
— Är de muntra därinne, vad?
— Det är ett sånt liv och så mycket folk, så
jag har aldrig sett maken.
— Borynas bröllop också, så det är väl inget
under, viskade han med stolthet.
— Visst, och far han är så förtjust så och hänger
efter Jagna i ett.
— Så är hon grann också... som en
herrgårdsfröken att se på.
— Vet du vad, Dominikowas Szymek slår sig
ut för Nastka Golembianka.
— Det kommer allt gumman att säga pass för,
hemma hos Nastka sitter de ju tio stycken på tre
morgen.
— Hon motar dom också åtskils, när hon
kommer åt, och tar inte ögonen ifrån dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
