- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
300

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

— Ar fogden där?

• — Ja och han är munter värre, mun går-på’n
i ett — och Jambrozy ger’n inte efter.

— Tacka för det, när de är på ett sånt bröllop,
hos en sån storbonde! Du vet väl inte hur det är
hos Anteks? frågade han sakta.

— Jo, jag sprang över till dem i skymningen,
hade med mig kött och kaka och bröd åt barnen ...
Men han körde ut mig ur stugan, och vad jag
hade haft med slängde han efter mig... Han är
så ond, så ond... och bara jämmer och gråt och
elände är det i stugan... Hanka och systern gör
inte annat än träter, och de har visst redan varit
i håret på varann.

Härpå gav han intet svar, han bara låg och
snörvlade, och andetagen kommo hastigare.

— Jozia, sade han efter en stund, märren stönar,
och ända sen i eftermiddags lägger hon sig
ideligen, hon skall säkert till att föla... Hon måste
ha tillsyn, det måste finnas vatten till hands för
henne. Så hon stönar! Stackare liten, och jag kan
inte hjälpa dig... jag är så förskräckligt matt...
har inga krafter alls.

Han tystnade utmattad och tycktes somna.

Jozia avlägsnade sig skyndsamt.

— Ceska! Ceska! ropade han återuppvaknande.

Stoet gnäggade utdraget och ryckte i grimman.

— För en gång skall jag då äta mig riktigt
mätt. Och du skall också få, vovsingen, tjut bara
inte...

Han grep sig beslutsamt an med korven, men
det var omöjligt, det bar så emot, tuggan växte i
munnen.

— Herre Jesus, så mycket korv, så mycket
kött... och jag förmår inte... rent omöjligt!

Han slickade, luktade, försökte äta, men
förgäves, handen sjönk maktlös ner i halmen utan
att släppa korven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free