- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
8

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

Tät, tryckande skymning bredde ut sig. Molnen
sänkte sig allt djupare, kommo rullande från
skogarna som en tät tjocka, svämmade ut över
åkrarna, ut över byn och svepte allt i ett isigt,
smutsgrått töcken. Plötsligt delade sig molnen mitt
uppe på himlavalvet och ett stycke blått lyste fram
likt en brunnsspegel, en vinande vind slet itu
töck-nen, dimmorna rullade sig samman, och ur den
öppnade avgrunden bröt den första stormilen fram,
och efter den följde den andra, tredje — oräkneliga!

Flockvis kommo de brusande, de välte fram ur
djupen likt en oemotståndligt frambrusande flod
och rusade i vilt lopp emot molnbergen, de kastade
sig över töcknen, borrade sig tvärsigenom dem
och vräkte dem åt sidorna som rutten halm. Det
gick ett dån och ett brus och ett gny genom
världen, dammoln virvlade, allt blev ett virrvarr.

Molnmassorna, söndertrampade av vindarnas
vassa hovar, flydde hukande bakom skogarna,
på nytt lyste himlen fram, och dagen öppnade
blinkande sina blytunga ögon. Djur och
människor drogo lättade andetag.

Men vindarna fortforo att vina i nästan en hel
veckas tid, utan uppehåll, utan att sakta av. Om
dagarna gick det ju an, endast den som var
tvungen gick ut, de andra sutto inne i stugorna
och väntade på att stormen skulle gå över, men
nätterna voro nästan outhärdliga. Högt ovan voro
de stjärnljusa och stilla, men närmare jorden
dansade stormbyarna sin helvetesdans. Det var
omöjligt att somna; det var ett tjut och ett brak,
ett dunder som om tusen tomma åk hade rullat i
sken över de hårdfrusna, ojämna vägarna, läten
som kommo Gud vet varifrån, tjut och skrik och
ett stamp så att jorden bävade.

Stormen pressade skuldrorna mot väggarna, så att
de knakade, dunkade i knutarna, knäckte takrännor,
riste stockarna, kastade sig mot skorstenarna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free