- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
9

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

rände huvudet i dörrarna, så att det hände de
brakade in. Mitt i natten sprungo människorna upp
ur sängarna och stoppade igen fönsterspringorna,
ty blåsten trängde sig in som en näsvis,
grymtande gris och pustade så kallt att folk låg
och blev stelfrusna under fjäderbolstern. Vad man
haft att utstå under alla dessa dagar det kunde
efteråt ingen ens beskriva. Och alla skadorna
stormen anställt de voro oräkneliga: den hade ryckt
med sig staket och rivit hål i halmtaken, hos
fogden hade den vräkt omkull en ny lada, Bartek
Kozlows logtak hade den slungat långt ut på
en åker, Wincioreks skorsten hade den tagit, på
kvarnen hade den slitit loss ett duktigt stycke av
spåntaket, och alla de mindre skadorna, alla träd
som knäckts i apelgårdarna och skogen, det stod
inte till att räkna ens. På landsvägen hade den
ryckt upp ett tjugutal popplar med rötterna, så
att de lågo tvärsöver vägen, som grymt mördade
och plundrade lik.

Under dessa stormdagar låg Lipce som utdött.
Bara någon tittade utom husknuten, grepo ju
honom vindarna i håret och slängde honom var det
föll sig, i diket, mot en trädstam eller ett staket.
Vridna Jasiek blev slungad ner från bron över
dammen, och det var med knapp nöd han lyckades
kravla sig upp igen. Och i ett i ett for ovädret
fram, rev med sig grenar, spån, halm från taken
och ibland till och med hela trädkronor, och allt
det där virvlade omkring som yra fåglar, slog mot
väggarna och drev med långt utåt markerna.

Inte ens de äldsta i byn kunde erinra sig, att
de varit med om så förskräckliga, envisa stormar.

Folk satt och hängde inne i de rökiga stugorna,
alla uttråkade och grälsjuka, ty det var ju knappt
man vågade sticka näsan utom dörren. En del
kvinnfolk kunde dock inte bärga sig, med
långrocken under armen smeto de i väg längs staketen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free