- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
10

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

till någon grannstuga för att få sig en pratstund
och åtminstone få beskärma sig över eländet.

Karlarna tröskade som besatta. Innanför de
stängda logdörrarna hördes slagorna dunka från
tidigt till sent på kvällen. Säden hade torkat av
frosten, så att kärnan släppte helt lätt. Vid
vesper-dags, då blåsten lade sig litet, stack en och annan
i väg bort till krogen med ett mått säd.

M.en stormen höll i sig, och kylan bet allt
vassare. Bäckar och diken frösö, mossarna
stelnade, och själva dammen betäcktes med ett
genomskinligt, ljusblått istäcke. Vid bron, där det var
djupare, brusade vattnet alltjämt och lät sig inte
slås i bojor, men stränderna voro redan så
tillfrusna att man måste hugga upp vakar för att
kunna vattna kreaturen.

Först på Luciadagen inträdde ett omslag i
väderleken.

Det blev litet ljummare i luften, vindarna
började tröttna, tid efter annan gjorde de väl en
släng, men foro tamare och beskedligare fram.
Himlen glättade ut sig som en harvad åker och
överdrogs som med ett gråvitt skynke, som sänkte
sig så djupt att det såg ut att vila på popplarna
utefter vägen. Men alltjämt var luften töcknig
och grå.

Redan vid middagstiden blev det skumt och
snön började falla i stora flingor. Den föll så
tätt att den snart hade täckt alla träd och
uppstickande föremål.

Mörkret bröt in, och alltjämt snöade det,
flingorna kommo allt tätare, men blevo litet mindre och
kornigare. Hela natten fortsatte snöfallet.

I gryningen låg snön sina goda tre tum tjock,
den hade lagt sig som en fäll över marken, svept
allt i en blåvit dager, och ännu föll den oavbrutet.

En sådan stillhet bredde sig över jorderunden
att inte en vindfläkt dallrade, inte ett ljud trängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free