- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
11

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

fram mellan de dalande flingorna. Allt vart stumt
som inför ett under och lyddes i högtidlig andakt
till det knappt förnimbara vita fallet.

En vitaktig skymning steg, växte och bredde ut
sig, rent vitt ljus, alldeles bemängt med fint, vitt
stoft, sänkte sig mot jorden; det var som om
allt stjärneljuset hade frusit till iskristaller och
söndersmulat sållats ner över världen. Skogarna
sveptes i det, fälten sjönko undan så att intet öga
mera kunde skönja dem, vägarna försvunno, hela
byn flöt isär och sögs upp av det bländvita
töcknet. Till sist uppfattade ögat intet annat än
flingorna, som föllo så sakta, så jämnt och så
tyst som körsbärsblom en månskensnatt.

På tre stegs håll kunde man ej urskilja vare
sig ett hus eller ett träd, en gärdsgård eller en
människa; endast rösterna flögo genom det vita
likt trötta fjärilar och blevo borta; Gud vet
varifrån de kommo och vart de styrde hän, allt
mattare, allt saktare svingade de...

Så snöade det i två dagar och två nätter, och
till sist voro alla hus översnöade och lågo där
som vita kullar, från vilka smutsiga rökstrimmor
stego. Vägar och fält bildade en enda jämn yta,
i apelgårdarna låg snön upp över staketen,
dammen var försvunnen under snömassorna. En
ändlös, vit, obanad slätt bredde sig dunig och trolsk,
och snön föll alltjämt, blott torrare och
korni-gare. Om nätterna trängde sig nu stjärnljuset
igenom, och om dagen såg man ibland blåa himlen
bakom det svävande vita töcknet. Luften vart
också mera lydd, rösterna klungo skarpa och
skallande. Byn hade vaknat, man började röra
på sig; en och annan gav sig ut med häst och
släde, men måste strax vända om, ty vägarna
voro inte farbara. Här och där skottade man
upp gångstigar mellan stugorna, vräkte undan
snödrivorna framför förstuportarna och öppnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free