- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
13

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

halm emellan, så att till sist en låga slog upp och
det vart litet ljusare i rummet.

— Det har kommit ner snö så det räcker för
hela vintern, återtog gubben och andades på den
lilla grönaktiga, islupna rutan för att kunna se ut.

Äldste pojken, som redan var på fjärde året,
började gråta i sängen, och från andra sidan
förstun, Stachs sida, hördes skarpa, trätande
röster, jämmer, barnskrik och dörrsmällar.

— Weronka börjar dan med sin vanliga bön,
mumlade Antek föraktfullt och började linda om
fotlapparna, sedan han värmt dem vid elden.

— Hon har nu engång vant sig vid att gorma
och stimmar också när det inte behövs, men inte
för att hon är ond, inte, neej då, bara ändå,
muttrade gubben.

— Visst ja, och barnen slår hon också, fast hon
inte är arg? Och att hon inte säger ett gott
ord åt Stach utan hutar åt’en jämt och samt, det
är väl också bara i godo? sade Hanka och föll
på knä vid vaggan för att ge bröstet åt minste
pojken, som också grinade och fäktade med
benstumparna.

— I tre veckor har vi nu varit här, och inte en
dag har gått utan trätor och slagsmål. En riktig
satkäring är hon. Och Stach han är just ett mäliä,
arbetar som en oxe och har’et sämre än en hund.

Gubben såg ängsligt upp och ville säga något
till försvar, men i detsamma öppnades dörren och
Stach tittade in med en slaga över axeln.

— Antek, kommer du med och tröskar?
Klockarn sa att jag skulle ta någon med mig, rågen
är torr och går gott an att tröska nu... Filip
har bett mig, men om du vill, får förstås du
förtjänsten ...

— Tack skall du ha, men tag du Filip med,
jag går inte till klockarn i dagsverke.

— Som du vill. Guds fred!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free