- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
15

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

redan gått sedan de jagades ut ur fädernehuset;
så många, långa dagar, så många nätter, och ändå
hade båda ingenting glömt, inte kunnat smälta
oförrätten och skymfen, utan kände allt så starkt
som om det hade skett just nyss.

Elden sprakade muntert, och värmen bredde
ut sig i rummet, så att isen på rutorna började
smälta, snön, som yrt in genom springorna, töade
upp på väggstockarna och lergolVet svettades ut
fukt.

— Kommer de då de där judarna ? frågade hon
till sist.

— De sa så.

Och sedan växlade de åter inte ett ord. Vem
skulle bryta tystnaden? Hanka kanske?... Men
hon vågade inte öppna munnen för att inte sorgen
hennes hjärta var fullt av mot hennes vilja skulle
svämma över. Nej, allt gömde hon inom sig och
höll det tillbaka så gott hon förmådde. Och Antek,
vad skulle han säga? Att det gick honom illa?
Det visste man ändå, och för hjärteutgjutelser
var han aldrig benägen, och inte ens inför hustru
sin hade han lust att breda ut sig. Hur skulle
han kunnat tala, när själen frättes av hat, när
hjärtat drog ihop sig i kramp vid var erinran
om vad som skett och händerna knöto sig av
sådant raseri att han skulle gått löst på hela
byn om det gällt.

Han gick inte längre och bar på ljuva minnen
av Jagna, det var som om han aldrig hade älskat
henne, soin om han aldrig hade hållit henne sluten
i sin famn. Men egentligt agg hyste han inte mot
henne.

En del kvinnfolk är som herrelösa hundar. De
lystrar till vem som lockar dem med en fet bit
eller också hytter med käppen. Han tänkte på
henne, men inte ofta, ty hon plånades ut ur
hans minne under trycket av det blödande, kval-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free